Little Bee

Författare: Chris Cleave

I två år har den nigerianska flickan Little Bee suttit inlåst på en flyktingförläggning utanför London. Tiden har hon ägnat åt att studera engelska och fundera ut olika sätt att ta livet av sig – ifall männen som tvingade henne på flykt plötsligt skulle dyka upp. 
Hon är arton år när hon släpps ut från förläggningen.
Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort till en person vid namn Andrew O’Rourke. Sist hon såg honom var på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne nu. 

Jag läste Little Bee eftersom jag hade hört att den var lik Khaled Hosseinis böcker, en bok som liknar några av de bästa böckerna jag har läst borde vara bra. Mina förväntningar var därför väldigt höga vilket inte alltid är bra. I det här fallet var det inte det, framför allt för att Little Bee är en väldigt bra bok men den når inte upp till nivån som Tusen strålande solar och Flyga Drake har. Den saknar den komplexitet som finns i dessa böcker. Men att den vid jämförelse med dessa böcker inte riktigt är lika bra betyder fortfarande att den kan vara riktigt bra, vilket den var!

Little Bee är en väldigt fin och sorglig bok om en nigeriansk flicka som tvingas fly ifrån oljekrigen efter att hela hennes by mördas. Hon lever i ständig rädsla över att männen, som vill mörda henne eftersom hon bevittnade vad som hände i byn, ska komma. Läsaren får följa både Little Bee och ett brittiskt par som råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. De bådas liv vävs ihop under bokens gång och nutid varvas med dåtid, berättelser om den där dagen på stranden då allt förändrades.

Jag tycker verkligen att Little Bee är en bra bok.  Fruktansvärt hemsk och sorglig på sina ställen samtidigt som där finns mycket glädje. Det är också spännande hur Nigeria och Storbritannien jämförs, i det kommer mycket samhällskritik med. Först tänkte jag ta med ett väldigt bra citat, eller flera egentligen, men jag vill inte förstöra det för er genom att berätta det redan nu så ni får istället läsa boken för att upptäcka alla guldkorn som finns i den.

/Johanna

Pandemonium

Författare: Lauren Oliver
Utgivningsår: 2013

Hon offrade allt för kärleken. Nu har hon förlorat den för alltid. 
Lena ger sig av på en livsfarlig resa genom Vildmarken, till den växande motståndsrörelsens fäste. Samtidigt som det börjar viskas om revolution dras Lena in i ett livsfarlig spel.

Jag minns vad hemskt det var när jag hade läst slutet av Delirium och sen behövde vänta på Pandemonium… Efter en tid glömde jag bort det och vips fanns den i butikerna. Då vaknade den där känslan av att ”Just det, jag vill verkligen veta vad som hände!”. Vilket läsaren fick, fort. Efter det vävdes nya historier in i de gamla.

Det är så naturligt att tänka att ”Pandemonium är andra boken och därför sämre”, men det tycker inte jag att den var. Jag blev medryckt på samma sätt som i första boken, det kom in nya ansikten och nya miljöer som gjorde att spänningen steg och handlingen var snabb och bra. Delvis kan det bero på att jag inte i fulla drag minns Delirium, bara de större händelserna, men jag ser Delirium och Pandemonium som lika bra (vilket betyder väldigt bra!).

Alltså; jag tycker att Pandemonium levde upp till de förväntningar jag hade. Jag hoppades att den skulle vara lika bra som Delirium, och det var den!

/Johanna

Udda verklighet

Författare: Nene Ormes
Förlag: Styxx Fantasy

I en dröm ser Udda en kvinna som flyr för sitt liv i spårområdet vid Malmö Central. I jakten efter sanningen bakom drömmen försvinner Uddas vän Daniel spårlöst och när Udda tvingar sig ner i gångarna under spårområdet för att leta efter honom hittar hon en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. Här finns de Sära – hamnskiftare, gudinnor, orakel och annat – rivaliserande grupper som är mycket, mycket angelägna om att vinna över henne till sin sida. Uddas gåva att sanndrömma att hon är andra människor och veta vad de tänker är ett hot men lika mycket en möjlighet att kunna påverka framtiden.

Jag tycker att det är jätteroligt att fler och fler svenska författare skriver lite övernaturliga ungdomsböcker. För några år sedan, långt innan jag började bokblogga, kom jag att tänka på att nästan alla böcker med svenska som originalspråk bara handlade om fester och alkohol. Nu för tiden tycker jag faktiskt att detta helt har förändrats, boken Udda Verklighet till exempel har ingenting med fester och alkohol att göra.

Istället påminner den lite mer om dagens amerikanska ungdomslitteratur, med en stor skillnad, nämligen att Udda Verklighet utspelar sig i Malmö. Bara att det är en svensk stad tycker jag är lite roligt, även om jag inte har någon som helst koll på just Malmö. Det hade nog förstås varit ännu roligare att läsa boken om jag hade känt igen miljöerna boken utspelade sig i, men det fungerar bra ändå.

Jag drogs snabbt in i historien och då handlingen bara utspelar sig under några enstaka dagar är det väldigt svårt att inte fortsätta läsa hela tiden. En väldigt bra bok helt enkelt, och extra kul att den är svensk.

/Mathilda

Flyga Drake

Författare: Khaled Hosseini
Utgivningsår: 2003

Amir och Hassan växer upp som bästa vänner under en omvälvande tid i Kabul. Trots att de uppfostras sida vid sida lever de i två helt skilda världar. Amir är son till en framstående välbärgad man, medan Hassan, som är son till Amirs fars tjänare, tillhör det fattiga och lågt stående hazarfolket. Hassan gör allt för Amir, han försvarar honom i alla lägen, men när Amir en dag får chansen att återgälda Hassans totala lojalitet sviker han. 

Som jag så många gånger nämnt läste jag Tusen Strålande solar för en tid sedan och tyckte att den var fantastiskt. Nu har jag läst ut Flyga Drake och är lika tagen av den. Den var bara så bra! Beskrivningarna av Afghanistan är så levande att det känns som att jag har varit där. Det är så annorlunda men samtidigt så likt. Det kan vara svårt att ta till sig allt hemskt som händer i världen eftersom det är så olikt hur det är här, men nu är det inte så längre. Läsaren lever sig in i karaktärernas situation så mycket att det känns tomt när boken är slut. Samtidigt var jag väldigt tillfreds när den var slut, jag var nöjd med vad jag fick reda på i slutet och ingenting saknades, historien var komplett.

När jag har läst Khaled Hosseinis böcker har jag verkligen förstått vad en bra bok betyder. En bra bok är en bok vilken det går att läsa i streck utan att få nog. Det är en bok som får läsaren att uppleva nya saker, förstå sig på andra kulturer och livssituationer. Det är en bok som läsaren kan relatera till på sitt eget sätt. Det är en bok som inte släpper taget. Det är en bok som alla borde läsa!

/Johanna

Every Day

Författare: David Levithan
Utgivningsår: 2012

Se Mathildas recension här.

There’s never any warning about where it will be or who it will be. A has made peace with that, even established guidelines by which to live: Never get too attached. Avoid being noticed. Do not interfere.
It’s all fine until the morning that A wakes up in the body of Justin and meets Justin’s girlfriend, Rhiannon. From that moment, the rules by which A has been living no longer apply. Because finally A has found someone he wants to be with—day in, day out, day after day.

För det första vill jag säga att jag är otroligt imponerad över alla kloka tankar som boken förmedlar; om bland annat kön, kärlek och personlighet. Huvudpersonen heter A och är … A. Det framgår inte om A är en kille eller tjej, vilket även visar sig vara helt oväsentligt. Det som är intressant är att jag, ifrån första början, tänkte mig A som en han trots att ”hen” inte är det. Är jag helt enkelt lite hjärntvättad? Om A blir kär i Rhiannon, en tjej, är han automatiskt en kille!? Det är klart att det inte är så. Människor är inte ett kön utan egna personer, personligheter som helt enkelt råkar födas i en viss typ av kropp. Ja, läsaren får helt enkelt mycket att fundera och diskutera kring.

Det att A byter kropp, och på så vis vardagsliv, trodde jag kunde göra boken lite rörig. Så många nya karaktärer som sen bara försvinner. Men det var ju alltid A, det ända som var annorlunda var att A fick följa olika vardagar och greppa olika typer av minnen. Så det blev aldrig rörigt, bara väldigt spännande att se vad som skulle hända i nästa kapitel. Så, Every Day är en väldigt bra bok som får läsaren att tänka till. Jag rekommenderar den varmt till alla som ännu inte har läst den!

/Johanna

Beautiful Creatures

Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Serie: Caster Chronicles #1

En förbannelse, ett val, två öden ? När sextonårige Ethan möter den nya mystiska tjejen Lena, inflyttad till det lilla sydstatssamhället Gatlin, slår det gnistor. Hennes gröna ögon, mörka hår och gåtfulla personlighet fascinerar Ethan. De dras obevekligt till varandra, men deras kärlek är farlig och hotar att avslöja mörka hemligheter ur det förflutna.

När Lena fyller sexton år kommer hon att förändras. En okänd värld av magi väntar på att slå klorna i henne. Hennes krafter håller på att vakna, och hennes kärlek till Ethan kan inte få fortsätta ? Men Ethan är beredd att göra vad som helst för att inte förlora Lena. Han tänker inte ge upp.

Jag har länge tänkt läsa den här boken, men av någon anledning hamnar den alltid i andra hand vilket betyder att den inte blir läst i första taget… Jag tycker dock inte speciellt mycket om att se filmatiserade böcker innan jag läst boken så därför, när jag skulle se filmen, läste jag boken.

Först och främst tycker jag inte riktigt att den lever upp till att hype. Jag kan helt enkelt inte låta bli att tänka på Twilight när jag läser den. Jag vet att det absolut inte finns några likheter: I den här boken är det ju tjejen som har övernaturliga förmågor och inte killen. Handlingen utspelas i en liten stad i södra USA istället för en liten stad i norra USA, och dessutom träffas Lena och Ethan på engelskalektionen istället för på biologin. Men problemet för mig är att det känns som att författaren har tagit delar av Twilight och ändrat för att få en ny historia som ska vara unik… Men hur som helst, när jag väl kom över detta så började det hända mer grejer i Beautiful Creatures och ju mer som hände, desto längre ifrån Twilight kom den på något vis.

Lite lång kan jag tycka att den var, men överlag riktigt bra! Jag gillar verkligen hur de historiska händelserna binds ihop med de nutida.

Om jag skulle gissa kommer jag ändå inte komma ihåg den här boken som en favoritbok i framtiden. Jag är inte ens säker på om jag kommer att läsa nästkommande delar i serien… Något jag är nästan säker på att jag kommer att göra är dock att se nästkommande filmer. Jag tyckte nog ärligt talat att filmen var bättre än boken:D

/Mathilda

Just One Day

Författare: Gayle Forman

When sheltered American good girl Allyson ”LuLu” Healey first meets laid-back Dutch actor Willem De Ruiter at an underground performance of Twelfth Night in England, there’s an undeniable spark. After just one day together, that spark bursts into a flame, or so it seems to Allyson, until the following morning, when she wakes up after a whirlwind day in Paris to discover that Willem has left. Over the next year, Allyson embarks on a journey to come to terms with the narrow confines of her life, and through Shakespeare, travel, and a quest for her almost-true-love, to break free of those confines.

När jag hittar en helt nyinköpt bok på biblioteket så har jag inget val. Jag bara måste låna den. Det var alltså också det som hände när jag fick syn på den här boken på biblioteket. Jag var den allra första att låna den, och på något konstigt sätt så gör det allt mycket bättre. Nu kändes det som att det var min egen bok, en hardback till på köpet, vilket höjer betyget för mig:)

Sedan gillar jag boken också. När jag läste funderade jag lite på vad jag kunde tänkas skriva i recensionen, och kom ärligt talat inte på så mycket… Jag visste bara att jo, den var bra. Allt eftersom jag läste kände jag dock att den faktiskt var väldigt bra till och med. Det var så extremt enkelt att leva sig in i Allysons liv och hur hon kände sig. Boken utspelar sig också under ungefär ett år, vilket gör att man verkligen får lära känna henne och personerna runt omkring.

Så detta är absolut en bok jag kommer att komma ihåg, jag sträckläste faktiskt andra halvan av boken.

/Mathilda

Själlös

Gail Carriger
Utgivningsår: 2012

Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

De brittiska 1800-tals miljöerna var en faktor som gjorde Själlös väldigt intressant. Vampyrer och varulvar kan jag tycka är på gränsen till uttjatat men nu fick de ingå i ett annat koncept. Dessutom var de ”övernaturliga” en naturlig del av samhället. I många fall är vampyrerna och varulvarna gömda och hemliga, ingen ska veta att det finns. Men inte här inte, och det tycker jag var väldigt intressant det med!

Över till karaktärerna. Alexia Tarabotti är en stark kvinna som vet vad hon vill och hon låter sig inte tryckas ner. Hennes familj säger att det är anledningen till att hon är 26 år och fortfarande ogift. Sen har vi Lord Maccon, varulven som blir förtjust i Alexia. Båda har mycket starka personligheter och det tycker jag är trevligt. Deras relation byggs upp under bokens gång och det var framför allt det som gjorde att jag verkligen fastnade i boken, jag ville veta vad som skulle hända dem emellan.

Själlös är en bok jag kan rekommendera. Den är både nytänkande, humoristisk och väldigt bra!

/Johanna

The Ghost’s Child

Författare: Sonya Hartnett

A teenage boy visits to the home of 75-year-old Matilda. She tells him the story of her life with Feather, a man who lived by the sea and had a great affinity for birds and wild creatures. She speaks of her love for him and how, long ago, she had become pregnant but miscarried, and he left her.

Pluspoäng för det här omslaget tycker jag. Det passar väldigt bra in på handlingen och själva känslan i boken. Tyvärr var inte handlingen lika bra som omslaget…

Det var nog helt enkelt så att mina förväntningar var för höga. Om jag bara hade plockat upp boken utan att veta något om den hade det kanske blivit annorlunda. De recensioner jag har läst av den här boken har dock varit så väldigt bra att jag förväntade mig en helt fantastisk bok. Tyvärr tyckte jag inte att den var så bra, och det tycker jag är tråkigt. Det hade varit så kul att bli förtrollad av boken som andra har blivit. Jag gillar verkligen bilderna, och hur boken är berättad, men för mig räckte det inte ända fram.

Kort sagt en lite småfin bok som jag inte fastnade helt för.

/Mathilda

City of Lost Souls

Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments #5
Se även: City of Bones, City of Ashes, City of Glass & City of Fallen Angels

Jag vill väldigt gärna tycka att den här boken är superbra. Cassandra Clare kan verkligen konsten att skriva spännande böcker, och jag har helt fastnat för hennes värld. I City of Lost Souls känns det dock som att handlingen går lite i cirklar. När jag tänker tillbaka på vad som hände i boken minns jag det som att inget speciellt hände förrän de sista hundra sidorna ungefär, innan dess var det i princip bara uppladdning.

Helt missnöjd är jag väl inte, klart den hade spännande och bra delar (som alla Cassandra Clares böcker har), men jag hade nog förväntat mig ganska mycket mer.

Istället får jag vänta lite till på Clockwork Princess och hoppas på att inte den också gör mig besviken.

/Mathilda