Udda verklighet

Författare: Nene Ormes
Förlag: Styxx Fantasy

I en dröm ser Udda en kvinna som flyr för sitt liv i spårområdet vid Malmö Central. I jakten efter sanningen bakom drömmen försvinner Uddas vän Daniel spårlöst och när Udda tvingar sig ner i gångarna under spårområdet för att leta efter honom hittar hon en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. Här finns de Sära – hamnskiftare, gudinnor, orakel och annat – rivaliserande grupper som är mycket, mycket angelägna om att vinna över henne till sin sida. Uddas gåva att sanndrömma att hon är andra människor och veta vad de tänker är ett hot men lika mycket en möjlighet att kunna påverka framtiden.

Jag tycker att det är jätteroligt att fler och fler svenska författare skriver lite övernaturliga ungdomsböcker. För några år sedan, långt innan jag började bokblogga, kom jag att tänka på att nästan alla böcker med svenska som originalspråk bara handlade om fester och alkohol. Nu för tiden tycker jag faktiskt att detta helt har förändrats, boken Udda Verklighet till exempel har ingenting med fester och alkohol att göra.

Istället påminner den lite mer om dagens amerikanska ungdomslitteratur, med en stor skillnad, nämligen att Udda Verklighet utspelar sig i Malmö. Bara att det är en svensk stad tycker jag är lite roligt, även om jag inte har någon som helst koll på just Malmö. Det hade nog förstås varit ännu roligare att läsa boken om jag hade känt igen miljöerna boken utspelade sig i, men det fungerar bra ändå.

Jag drogs snabbt in i historien och då handlingen bara utspelar sig under några enstaka dagar är det väldigt svårt att inte fortsätta läsa hela tiden. En väldigt bra bok helt enkelt, och extra kul att den är svensk.

/Mathilda

Out of Reach

Författare: Carrie Arcos

Rachel has always idolized her older brother Micah. He struggles with addiction, but she tells herself that he’s in control. And she almost believes it. Until the night that Micah doesn’t come home.

Rachel’s terrified—and she can’t help but feel responsible. She should have listened when Micah tried to confide in her. And she only feels more guilt when she receives an anonymous note telling her that Micah is nearby and in danger.

With nothing more to go on than hope and a slim lead, Rachel and Micah’s best friend, Tyler, begin the search.

Vad jag främst kommer minnas av den här boken är troligtvis hur verklighetstrogen den var. Vid flera tillfällen kom jag att tänka på en annan bok, Fråga Alice, som tar upp lite samma ämne som den här boken gör, nämligen droger. Fråga Alice var en sann berättelse och det känns lite som att Out of Reach också den kunde ha varit det. Eller nästan i alla fall… Vissa händelser känns lite tillrättalagda, men som helhet – trovärdig.

Att jag tycker att boken känns trovärdig har inte bara med att den tar upp ett aktuellt ämne och behandlar det på ett bra sätt, det finns också en relativt enkel anledning.  Vid ett tillfälle citerade en av karaktärerna en replik ur filmen Lejonkungen, och huvudpersonen påpekade detta. En relativt liten detalj, men för mig gör den stor skillnad. Sådana småsaker gör alltid att det känns som att personerna i boken kunde ha varit verkliga, att de lever just nu och har koll på nutida filmer. Det är inte helt vanligt att många filmer eller böcker nämns och det är nästan lite tråkigt tycker jag.

Out of Reach är också väldigt snabbläst och det är mycket lätt att fastna i den. Ett bra betyg från mig alltså.

/Mathilda

Flyga Drake

Författare: Khaled Hosseini
Utgivningsår: 2003

Amir och Hassan växer upp som bästa vänner under en omvälvande tid i Kabul. Trots att de uppfostras sida vid sida lever de i två helt skilda världar. Amir är son till en framstående välbärgad man, medan Hassan, som är son till Amirs fars tjänare, tillhör det fattiga och lågt stående hazarfolket. Hassan gör allt för Amir, han försvarar honom i alla lägen, men när Amir en dag får chansen att återgälda Hassans totala lojalitet sviker han. 

Som jag så många gånger nämnt läste jag Tusen Strålande solar för en tid sedan och tyckte att den var fantastiskt. Nu har jag läst ut Flyga Drake och är lika tagen av den. Den var bara så bra! Beskrivningarna av Afghanistan är så levande att det känns som att jag har varit där. Det är så annorlunda men samtidigt så likt. Det kan vara svårt att ta till sig allt hemskt som händer i världen eftersom det är så olikt hur det är här, men nu är det inte så längre. Läsaren lever sig in i karaktärernas situation så mycket att det känns tomt när boken är slut. Samtidigt var jag väldigt tillfreds när den var slut, jag var nöjd med vad jag fick reda på i slutet och ingenting saknades, historien var komplett.

När jag har läst Khaled Hosseinis böcker har jag verkligen förstått vad en bra bok betyder. En bra bok är en bok vilken det går att läsa i streck utan att få nog. Det är en bok som får läsaren att uppleva nya saker, förstå sig på andra kulturer och livssituationer. Det är en bok som läsaren kan relatera till på sitt eget sätt. Det är en bok som inte släpper taget. Det är en bok som alla borde läsa!

/Johanna

Rädda mig inte

Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B Wahlströms
Originaltitel:
Serie: Rör mig inte #2
Se även Rör mig inte

Läs vad boken handlar om HÄR.

Överlag tyckte jag riktigt mycket om Rädda mig inte! Det är väldigt roligt att få lära känna karaktärerna från den första boken i serien, Rör mig inte, ännu bättre. Speciellt en av karaktärerna, Warner, var riktigt intressant att läsa om tycker jag. För några veckor sedan läste jag en kortare bok på 100 sidor som handlade helt om Warner och genom den samt den här boken jag läste nu har min bild av honom förändrats helt. Från att jag har sett honom som helt igenom ond, har jag nu börjat förstå honom. Det är så extremt spännande alltihop, jag har ingen aning om vad som kommer hända i serien i nästa del. I den här boken var det väldigt svårt att gissa vad som skulle hända och detsamma gäller resten av serien. Dessutom tycker jag att själva samhället blir mer och mer intressant ju mer jag läser om det.

Jag undrar dock hur jag kommer att minnas den här boken om några månader… Om jag känner mig själv rätt kommer jag nog tyvärr inte direkt komma att tänka på den. När tredje delen i serien kommer ut är jag helt säker på att jag kommer att känna för att läsa den, men jag tror egentligen att det här är en sådan bok som jag tycker är bäst när jag är mitt uppe i den. Jag sträckläste Rädda mig inte, och tycker alltså att den är superbra, men tyvärr är det inte riiiktigt en bok jag alltid kommer att minnas.

/Mathilda

Farlig förmåga

Författare: Jessica Spotswood
Förlag: Rabén & Sjögren
Originaltitel: Born Wicked
Serie: Systrarna Cahill #1

Cate och hennes systrar är häxor men det måste hemlighållas annars riskerar de att förvisas, fängslas eller till och med dödas. Storasyster Cate har lovat att beskydda sina yngre systrar men det blir komplicerat när hon hittar sin döda mammas dagbok. Om det som står i den är sant är de inte säkra – kanske inte ens från varandra … En smäktande och spännande berättelse, späckad med magi och romantik!

Jag har svårt att sätta fingret på vad det egentligen var jag tyckte om med den här boken. På många sätt är den precis som alla andra övernaturliga ungdomsböcker som har kommit ut de senaste åren, men det känns ändå som att Farlig Förmåga har något speciellt.

Troligtvis är det karaktärerna jag har fastnat för. Det är lätt att leva sig in i nästan alla karaktärers liv, och förstå varför de handlar som de gör. Även om boken inte utspelar sig i nutid kan man också känna igen sig i många situationer vilket gör boken mer intressant att läsa.

Jag gillar också hur miljöerna och händelserna var beskrivna.  När jag läste såg jag i princip handlingen utspelas framför mig, det hade nästan lika gärna kunnat vara en film jag tittade på. Ofta kan jag tycka att böcker, vars författare har överröst varenda mening med adjektiv och beskrivningar, kan vara lite tröttsamma. I Farlig Förmåga känns dock som att det är alldeles lagom mycket beskrivningar. Lagom mycket för att få en tydlig bild av vad som händer och hur omgivningen kan se ut, men samtidigt inte för mycket.

/Mathilda

Every Day

Författare: David Levithan
Utgivningsår: 2012

Se Mathildas recension här.

There’s never any warning about where it will be or who it will be. A has made peace with that, even established guidelines by which to live: Never get too attached. Avoid being noticed. Do not interfere.
It’s all fine until the morning that A wakes up in the body of Justin and meets Justin’s girlfriend, Rhiannon. From that moment, the rules by which A has been living no longer apply. Because finally A has found someone he wants to be with—day in, day out, day after day.

För det första vill jag säga att jag är otroligt imponerad över alla kloka tankar som boken förmedlar; om bland annat kön, kärlek och personlighet. Huvudpersonen heter A och är … A. Det framgår inte om A är en kille eller tjej, vilket även visar sig vara helt oväsentligt. Det som är intressant är att jag, ifrån första början, tänkte mig A som en han trots att ”hen” inte är det. Är jag helt enkelt lite hjärntvättad? Om A blir kär i Rhiannon, en tjej, är han automatiskt en kille!? Det är klart att det inte är så. Människor är inte ett kön utan egna personer, personligheter som helt enkelt råkar födas i en viss typ av kropp. Ja, läsaren får helt enkelt mycket att fundera och diskutera kring.

Det att A byter kropp, och på så vis vardagsliv, trodde jag kunde göra boken lite rörig. Så många nya karaktärer som sen bara försvinner. Men det var ju alltid A, det ända som var annorlunda var att A fick följa olika vardagar och greppa olika typer av minnen. Så det blev aldrig rörigt, bara väldigt spännande att se vad som skulle hända i nästa kapitel. Så, Every Day är en väldigt bra bok som får läsaren att tänka till. Jag rekommenderar den varmt till alla som ännu inte har läst den!

/Johanna

The Death Cure

Författare: James Dashner
Utgivningsår: 2011
The Maze Runner #3
Se även: The Maze Runner, The Scorch Trials.

Första boken var riktigt bra, många frågor var obesvarade och handlingen tog hela tiden nya svängar. Andra boken kändes mer som ett försök att skapa en lika spännande miljö som i första boken, vilket inte riktigt gick att uppnå. Delar av spänningen var ersatt med osmakliga våldsscener och monster. Därför var inte mina förväntningar så höga inför den tredje boken, The Death Cure.

Andra boken svarade inte på alla de frågor som läsarna får i första boken. Därför var där en del olösta mysterier kvar som behövde klaras ut i sista delen. Det var det som fick The Death Cure att ändå få ett visst driv och en större mening än vad andra boken hade. Därför tycker jag att The Death Cure var bra, inte alls lika bra som första eftersom den var väldigt bra, men ändå bra. Slutet ballade dock ur en smula, det var tillfredsställande men ändå lite abrupt och snabbt. Sådär smicksmack och så får ni vara nöjda så. Men, viktigt viktigt, alla frågor blev faktiskt besvarade.

Det är på grund av det som jag är skeptisk inför prologen The Kill Zone. Jag tycker att de tre befintliga böckerna har haft tillbakablickar och skapat en hyfsad bild av vad som hände innan The Maze Runner. Därför är jag spänd över vad prologen ska innehålla. Går det att pressa ur mer ur den här serien nu? Det kanske det gör!

Som avslut vill jag säga att jag verkligen rekommenderar er att läsa The Maze Runner-triologin och då framför allt för att första boken är så bra som den är!

/Johanna

Pride and Prejudice

Klassiker är bättre när man tänker tillbaka på, så är det bara. Jag började läsa Pride and Prejudice för säkert en månad sedan, och har från och till läst lite i taget i den. Det har ärligt talat känts lite som skolarbete att läsa den, då jag redan hade full koll på historien blev det lite så att jag bara läste för att kunna säga att ”Jag har läst Pride and Prejudice”. Jag tyckte inte att den var speciellt spännande, och räknade ärligt talat ganska ofta efter hur många sidor det var kvar.

Det konstiga är att nu, bara några timmar efter att jag läste klart den, har jag redan för mig att ”Jo, men jag tyckte jättemycket om att läsa den!” (vilket jag alltså inte alls gjorde…)

Så jag vet inte riktigt hur man ska tolka det… Klassiker är väl helt enkelt böcker som blir bättre och bättre ju längre tid som går efter att man läst klart dem. Det är kanske därför man kommer ihåg dem som bra:)

/Mathilda

Endangered

Författare: Eliot Schrefer

When one girl has to follow her mother to her sancuary for bonobos, she’s not thrilled to be there. It’s her mother’s passion, and she’d rather have nothing to do with it. But when revolution breaks out and their sanctuary is attacked, she must rescue the bonobos and hide in the jungle. Together, they will fight to keep safe, to eat, and to survive. 

Det här känns som en sådan bok som alla borde läsa. Jag visste inte speciellt mycket varken om konflikten i Kongo, eller om hur dvärgschimpanser har det där innan jag började läsa. Det är dock just vad boken handlar om, så nu har jag fått lite bättre koll på det.

Det känns nästan som att boken är tvådelad. Det är dels den jättefina och smågulliga början. Väldigt intressant att läsa det, då handlingen utspelar sig i ett dvärgschimpans-reservat, och även roligt att höra om hur huvudpersonen Sophie ”adopterar” en liten dvärgschimpansunge.

När ett krig bryter ut blir det dock andra takter. Den är ändå ganska jobbig att läsa på sina ställen, det är inte en speciellt glad bok det här. Vissa stycken kände jag till och med för att sluta läsa en liten stund, bara för att smälta det som hände.

/Mathilda

City of Lost Souls

Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments #5
Se även: City of Bones, City of Ashes, City of Glass & City of Fallen Angels

Jag vill väldigt gärna tycka att den här boken är superbra. Cassandra Clare kan verkligen konsten att skriva spännande böcker, och jag har helt fastnat för hennes värld. I City of Lost Souls känns det dock som att handlingen går lite i cirklar. När jag tänker tillbaka på vad som hände i boken minns jag det som att inget speciellt hände förrän de sista hundra sidorna ungefär, innan dess var det i princip bara uppladdning.

Helt missnöjd är jag väl inte, klart den hade spännande och bra delar (som alla Cassandra Clares böcker har), men jag hade nog förväntat mig ganska mycket mer.

Istället får jag vänta lite till på Clockwork Princess och hoppas på att inte den också gör mig besviken.

/Mathilda