Klassiska noveller

Tack vare en svenskakurs i skolan har jag fått upp ögonen för de stora klassiska novellerna. De jag syftar på är framförallt noveller skrivna av Guy de Maupassant, August Stindberg, Hjalmar Söderberg och Stig Dagerman. Det är de vi har gått igenom till detta nu. Det är jätteintressant och jag känner mig samtidigt väldigt kulturellt bildad som nu vet vem Guy de Maupassant är (det kanske ses som allmänbildning för många men jag är stolt!) och att jag kan säga ”Åh, har du läst novellen Ett halvt ark papper skriven av August Strindberg!? Vilket mästerverk!

Som jag sa så är det jätteintressant och novellerna är verkligen roliga att läsa. Gripande och komplexa trots sin längd. Noveller i allmänhet är något som jag tidigare inte har ägnat en tanke åt. Det har inte funnits på min karta att läsa en novell och verkligen inte klassiska noveller. Men jodå!

En av novellerna vi läsa var Att döda ett barn av Stig Dagerman, publicerad 1948, ur novellsamlingen Vårt behov av tröst. Den handlar om hur en man kör på en liten flicka och hur lätt allt kan förändras. Det var ingen spoiler eftersom man redan i början får reda på detta. Den är skriven på ett sådant sätt att man känner sympati för alla. Man inser även hur lätt allt kan förändras och hur fort ett liv tar slut, på många sätt. När man har läst klart förstår man inte hur allt det som man just fått del av har fått rum i den korta text man har framför sig. Verkligen något jag tycker att alla ska läsa!

Den är även filmatiserad, se den senaste versionen här. Jag varnar er, den är verkligen hemskt sorglig!:


Vi läste även Ett halvt ark papper av August Strindberg, publicerad 1903, ur Sagor. Novellen är själv verkligen bara ett halvt ark papper men ändå får under den korta tid ta del av två människors liv under två års tid. Den hinner vara lycklig, sorglig, rolig och allt. Så skickligt, jag blir så otroligt imponerad!Den är även filmatiserad, se den senaste versionen här.

Fortsättning följer!

 

/Johanna