Himlen börjar här

Författare: Jandy Nelson
Utgivningsår: 2010

Se Mathildas recension här.

Lennie är sjutton år och lever ett tryggt liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey. Men när Bailey plötsligt dör förändras Lennies liv dramatiskt. Förlamad av sorg drar hon sig undan alla i sin närhet, men vad gör man när man plötsligt drabbas av passionen? Jandy Nelsons debutroman är en svindlande kärlekshistoria om saknad, förälskelse och förbjudna känslor.

Himlen börjar här, kanske är det så. Språket, känslan, historien, karaktärerna, allt gav en känsla av fulländning. Så poetiskt och klyschigt sagt men ändå så riktigt och sant. Bara tanken på boken gör mig glad såhär i efterhand. Trots död och sorg är den sprängfylld med glädje och kärlek. Blandningen är så perfekt, varken för deppig eller sockersöt. Jag är så fullkomligt fast vid allt vad boken innebär. Dikterna där till gör att det bara dindingding på högsta pott, som känslan av att vinna en stjärnvinst på Liseberg (vilket dock aldrig har hänt mig men jag har förundrat sett andra människors reaktioner). Under varje dikt står det vart den är skriven, på ett papper under en sten, på en bänk, ett träd, en pappersmugg. Överallt. I marginalen kommer också små fina meningar. Jag är bara så otroligt glad över att jag är ägare till en kopia av denna fulländade, fina och otroligt välskrivna bok.

/Johanna

P.S. Tack så jättemycket Mathilda för att du gav mig den här boken! Jag är väldigt glad för det:D

2 thoughts on “Himlen börjar här

  1. Hela boken är uppbyggd med små texter ifrån lappar på en kylskåpsdörr. Små meddelanden mellan en ensamstående mamma och hennes 15-åriga dotter. De hinner knappt ses så därför lämnar de hela tiden dessa små lappar. Även fast boken enbart består av små korta texter som inte berättar allt så förstår man precis allt. Och då och då kommer små inköpslistor och komihåg-lappar om att någon har ring m.m Det blir så vardagligt, vilket gör att det griper tag mer. Så en story uppbyggd med små post-it lappar, hur fräckt är inte det? Och alla sidor är gula! Nu vill jag inte avslöja för mycket för det blir som att avslöja hela boken (eftersom det tar ca en timme att läsa ut hela boken, den är alltså ganska kort) men den är jättesorglig. Det blir så påtagligt med de små korta texterna, hur hemskt allting är. Så detta är en liten minibok om en mamma och en dotterns vardag som innehåller både kärlek och sorg. Slutet är så att man ryser.

  2. Pingback: Året 2012 | Bokgläntan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s