Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children

Författare: Ransom Riggs
Utgivningsår: 2011

Känslan jag fick efter att jag hade läst sista raden i boken var rätt och slätt – jaha, det här var ju inte var jag hade förväntat mig. Men vad hade jag då förväntat mig? Bokens omslag samt trailern gav mig en bild av mystik, hemligheter och spöken. Upplägget med ett gammal övergivet barnhem och mystiska bilder som berättar om tiden som var kändes som en perfekt grund för en läskig historia.

När jag väl började läsa fastande jag inte alls. Efter 50 sidor lade jag ner, framför allt för att andra böcker kom i vägen och för att en händelse i boken skrämde mig ifrån att läsa på kvällarna och under den tiden hade jag ingen annan tid att lägga på läsningen än just kvällarna. Så startsträckan var alltså väldigt lång. Men efter en tids väntan tog jag åter igen upp boken och läste klart den.

Vad tyckte jag då? Den är helt klart bra men inte alls så bra som jag förväntade mig. Mystiken fanns tidvis men förstördes i slutet. Istället förvandlades den till en typ av fantasy som jag inte är så förtjust i, den typen som är så invecklad med övernaturliga och oförklarliga händelser att trovärdigheten försvinner. Jag sökte den magin som går att ta på och relatera till, vilket delar av boken innehöll.Däremot, sen när slutet väl kom, försvann magin och kvar fanns just den orealistiska fantasyn. Läskig, det var den också tidvis, riktigt läskig till och med (jag är lättskrämd), men i slutet slog det över. Så, med den här långa utläggningen vill jag säga att den är bra, till och med lite mer än bra, mycket på grund av upplägget med bilderna och texten som sammankopplas och den mystik som ändå finns. Däremot väntade jag mig mer. Men jag ska absolut läsa del två när den kommer!

/Johanna

3 thoughts on “Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children

  1. Radioprogrammet från 1976 uppfyller mina förväntningar, även om den inte är lika djupgående och många av de motgångar som ungdomarna möter i boken inte infinner sig i radioprogrammet. Men det är “rätt” röster, skådespelarna har god inlevelse och musiken som finns med passar bra. Det där mystiska och övernaturliga finns med. Alla karaktärernas samspel finns där – om än något förenklade. När jag lyssnar tänker jag på att försöka höra historien med nya öron – annars blir mysteriet allt för uppenbart eftersom jag kan slutet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s