Själlös

Gail Carriger
Utgivningsår: 2012

Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

De brittiska 1800-tals miljöerna var en faktor som gjorde Själlös väldigt intressant. Vampyrer och varulvar kan jag tycka är på gränsen till uttjatat men nu fick de ingå i ett annat koncept. Dessutom var de ”övernaturliga” en naturlig del av samhället. I många fall är vampyrerna och varulvarna gömda och hemliga, ingen ska veta att det finns. Men inte här inte, och det tycker jag var väldigt intressant det med!

Över till karaktärerna. Alexia Tarabotti är en stark kvinna som vet vad hon vill och hon låter sig inte tryckas ner. Hennes familj säger att det är anledningen till att hon är 26 år och fortfarande ogift. Sen har vi Lord Maccon, varulven som blir förtjust i Alexia. Båda har mycket starka personligheter och det tycker jag är trevligt. Deras relation byggs upp under bokens gång och det var framför allt det som gjorde att jag verkligen fastnade i boken, jag ville veta vad som skulle hända dem emellan.

Själlös är en bok jag kan rekommendera. Den är både nytänkande, humoristisk och väldigt bra!

/Johanna

One thought on “Själlös

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s