The Curious Incident Of The Dog In The Night-Time

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time is a murder mystery novel like no other. The detective, and narrator, is Christopher Boone. Christopher is fifteen and has Asperger’s, a form of autism. He knows a very great deal about maths and very little about human beings. He loves lists, patterns and the truth. He hates the colours yellow and brown and being touched. He has never gone further than the end of the road on his own, but when he finds a neighbour’s dog murdered he sets out on a terrifying journey which will turn his whole world upside down.

Det är väldigt många som säger att den här är bra så jag hade stora förväntningar. Jag blev faktiskt besviken, för jag tyckte inte att den hade någon handling. Det var intressant att se det ur hans perspektiv men jag tyckte det blev tråkigt efter ett tag. Jag förstod den inte så jag tyckte den var lite konstig. Helt klart speciell.

Jag rekommenderar den till er som gillar djupa böcker som är väldigt detaljerade med vetenskap och mattematik. Den har intressanta perspektiv.dog-in-the-niht-time

Annonser

The Giver

Författare: Lois Lowry
Utgivningsår: 1993

At the age of twelve, Jonas, a young boy from a seemingly utopian, futuristic world, is singled out to receive special training from The Giver, who alone holds the memories of the true joys and pain of life. An ALA Notable Book for Children & Newbery Medal Winner. Reissue.

Jag minns inte exakt hur jag kom i kontakt med den här boken, det måste ha varit av en ren slump när jag bläddrade runt bland Amazons böcker. I vilket fall som helst så bestämde jag mig för att köpa den, utan att egentligen veta någonting om den. Jag sökte lite och såg att den hade fått många bra recensioner. Därför hade jag inga tankar eller förväntningar om boken innan jag började att läsa, vilket gjorde att min positiva överraskning blev så mycket större.

Det visade sig att The Giver var väldigt bra. Och saken är den att hade jag inte läst Divergent eller Delirium innan den här, böcker som är väldigt liknande, hade jag blivit tagen med storm. Den handlar om ett samhälle som helt är förskonat ifrån lidande och smärta. Invånarna lever i enheter och kärlek finns inte, både för att förskona och för att underlätta olika samhällsfunktioner. De vet inte heller vad döden är för någonting, de tror att man kommer till ”elsewhere”, vilket de firar. Gamla, unga, brottslingar med fler skickas till ”elsewhere”. De ser inte heller färg, de lever i ”sameness” för att det ska vara enkelt att förstå. Men kopplar man bort smärta och lidande kan inte heller glädje och kärlek finnas. Det blir ett samhälle som bara går och går. Det är bara två personer som vet hur det verkligen ligger till, The Giver och Jonas, som träns till att bli nästa Giver. De håller själva alla minnen för att samhället ska bli försonade. Minnen av färger, kärlek, vänskap, lidande, krig, död, smärta, allt vad livet egentligen innehåller.

Jag blev så väldigt positivt överraskad av The Giver. En liten bok som rymmer så mycket. Den får en att inse att utan svåra tider blir de goda inte lika goda och utan hat skulle inte kärlek finnas. Jag vill verkligen rekommendera den här boken till alla, den är ett riktigt guldkorn och jag är väldigt glad över att jag hittade den!

/Johanna

Själlös

Gail Carriger
Utgivningsår: 2012

Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

De brittiska 1800-tals miljöerna var en faktor som gjorde Själlös väldigt intressant. Vampyrer och varulvar kan jag tycka är på gränsen till uttjatat men nu fick de ingå i ett annat koncept. Dessutom var de ”övernaturliga” en naturlig del av samhället. I många fall är vampyrerna och varulvarna gömda och hemliga, ingen ska veta att det finns. Men inte här inte, och det tycker jag var väldigt intressant det med!

Över till karaktärerna. Alexia Tarabotti är en stark kvinna som vet vad hon vill och hon låter sig inte tryckas ner. Hennes familj säger att det är anledningen till att hon är 26 år och fortfarande ogift. Sen har vi Lord Maccon, varulven som blir förtjust i Alexia. Båda har mycket starka personligheter och det tycker jag är trevligt. Deras relation byggs upp under bokens gång och det var framför allt det som gjorde att jag verkligen fastnade i boken, jag ville veta vad som skulle hända dem emellan.

Själlös är en bok jag kan rekommendera. Den är både nytänkande, humoristisk och väldigt bra!

/Johanna

The Ghost’s Child

1266659Författare: Sonya Hartnett

A teenage boy visits to the home of 75-year-old Matilda. She tells him the story of her life with Feather, a man who lived by the sea and had a great affinity for birds and wild creatures. She speaks of her love for him and how, long ago, she had become pregnant but miscarried, and he left her.

Pluspoäng för det här omslaget tycker jag. Det passar väldigt bra in på handlingen och själva känslan i boken. Tyvärr var inte handlingen lika bra som omslaget…

Det var nog helt enkelt så att mina förväntningar var för höga. Om jag bara hade plockat upp boken utan att veta något om den hade det kanske blivit annorlunda. De recensioner jag har läst av den här boken har dock varit så väldigt bra att jag förväntade mig en helt fantastisk bok. Tyvärr tyckte jag inte att den var så bra, och det tycker jag är tråkigt. Det hade varit så kul att bli förtrollad av boken som andra har blivit. Jag gillar verkligen bilderna, och hur boken är berättad, men för mig räckte det inte ända fram.

Kort sagt en lite småfin bok som jag inte fastnade helt för.

/Mathilda

The Arrival

I min bokhylla står nu en fantastiskt fin bok, The Arrival av Shaun Tan. Det är en helt igenom illustrerad historia, sida efter sida fylld med gråbeiga skisser. Boken berättar om en man som lämnar fru och barn för att söka lyckan på andra sidan havet. Där möts han av en stor och både skräckinjagande och fascinerande stad.

Boken är på något plan helt magisk. De lite deprimerande men förtrollande bilderna lever trots dess uppenbara pennstreck. Jag är själv intresserad av att skissa och förstår att arbetet som ligger bakom dessa teckningar är enormt. Precis det som ordspråket säger, ”en bild säger mer än tusen ord”, gäller för The Arrival. Varje liten bild berättar så mycket, ansiktsuttrycken, vyerna och tolkningarna som är så fullkomligt geniala, på riktigt!

Jag skulle vilja rekommendera er alla att någon gång titta i den här boken, då kommer ni precis som jag bli övertygade om att Shaun Tan is the shit!

/Johanna

This Moose Belongs to Me

This Moose Belongs to Me är en bilderbok av Oliver Jeffers innehållande fantastiska illustrationer och tänkvärda ord. Åter igen får jag tacka Bokskadad för att ha introducerat den här för mig.

Den här boken gör mig så otroligt glad. Wilfred och hans älg, som kanske inte är hans? För kan man äga någon/något? Och hans olika ansiktsuttryck sen, jag vill ha en stor plansch med Wilfred och hans älg, som inte är hans.

Eftersom den har vunnit en del barnbokspriser kan tankarna direkt gå till att det är en barnbok men det tycker jag absolut inte. Det är bara en bilderbok. Illustrationer som talar istället för ord, det behöver inte bara vara barn som kan finna det underhållande. Jag gör det i alla fall också!

Så fort jag får syn på boken i bokhyllan börjar jag le. Det går i princip inte att göra annat. This Moose Belongs to Me ska få följa med mig länge länge!

/Johanna

Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children

Författare: Ransom Riggs
Utgivningsår: 2011

Känslan jag fick efter att jag hade läst sista raden i boken var rätt och slätt – jaha, det här var ju inte var jag hade förväntat mig. Men vad hade jag då förväntat mig? Bokens omslag samt trailern gav mig en bild av mystik, hemligheter och spöken. Upplägget med ett gammal övergivet barnhem och mystiska bilder som berättar om tiden som var kändes som en perfekt grund för en läskig historia.

När jag väl började läsa fastande jag inte alls. Efter 50 sidor lade jag ner, framför allt för att andra böcker kom i vägen och för att en händelse i boken skrämde mig ifrån att läsa på kvällarna och under den tiden hade jag ingen annan tid att lägga på läsningen än just kvällarna. Så startsträckan var alltså väldigt lång. Men efter en tids väntan tog jag åter igen upp boken och läste klart den.

Vad tyckte jag då? Den är helt klart bra men inte alls så bra som jag förväntade mig. Mystiken fanns tidvis men förstördes i slutet. Istället förvandlades den till en typ av fantasy som jag inte är så förtjust i, den typen som är så invecklad med övernaturliga och oförklarliga händelser att trovärdigheten försvinner. Jag sökte den magin som går att ta på och relatera till, vilket delar av boken innehöll.Däremot, sen när slutet väl kom, försvann magin och kvar fanns just den orealistiska fantasyn. Läskig, det var den också tidvis, riktigt läskig till och med (jag är lättskrämd), men i slutet slog det över. Så, med den här långa utläggningen vill jag säga att den är bra, till och med lite mer än bra, mycket på grund av upplägget med bilderna och texten som sammankopplas och den mystik som ändå finns. Däremot väntade jag mig mer. Men jag ska absolut läsa del två när den kommer!

/Johanna

Landet Utanför

Författare: Maria Gripe
Utgivningsår: Första gången 1967

Landet utanför är indelad i två delar, första delen en lättläst saga innehållande kungar, prinsessor, fjärran länder och lättförståeliga händelser, andra delen en utvecklad version av samma saga. Den stora skillnaden är att sagan nu istället förvandlats till en realistisk samhällsskildring som kan kopplas till allt ifrån världens ledare till jämställdhet och fattigdom.

Det var väldigt intressant att läsa Landet Utanför eftersom den är ett så tydligt exempel på hur sagor ofta innehåller viktiga och nutida budskap. Det fick mig att förstå att det inte är antalet ord som avgör hur mycket en text berättar, utan vilka ord. Den långa versionen sa i princip samma sak som den korta, men på 100 sidor mer och mer rakt ut. Det går alltså att läsa väldigt mycket mellan raderna.

Själva läsningen i sig var ganska långsam eftersom jag, efter att ha läst första delen, visste precis vad som skulle hända. Men nu i efterhand är jag glad över att jag tog mig igenom den för det var, som sagt, intressant.

 

/Johanna

Flickan och havet

Författare: Kathi Appelt
Utgivningsår: 2011 

Sedan Tana var tre år har hon vetat att hennes mamma är en sjöjungfru som tvingats återvända till havet. Nu känns det för första gången helt nödvändigt att hitta henne. Så Tana kastar sig ut på havet i en liten båt – fast besluten att inte återvända förrän hon fått höra några kloka råd. För första gången vågar Tana också släppa fram den längtan hon har efter sin riktiga mamma – en längtan lika våldsam som havet.

Hav, mys och sommar med en gnutta allvar, en hel del bra budskap och en känsla av magi. Det är Flickan och havet det. Tänk er en barnbokssaga, med mysiga människor och fina miljöer, i detta fall vid havet i Texas. Blanda det med en historia om en övergiven flicka som tror (eller vet) att hennes mamma är en sjöjungfru, en soldat med psykiska skador efter ett krig och en gammal man vars livs stora kärlek han övergav för många år sedan för att han var rädd för vad omvärlden skulle tro. Det blir bra kan jag lova! Som en barnbok med sting som kan underhålla många.

Karaktärerna blev jag fäst vid direkt, originella och härliga. Allmänt hela boken är originell och härlig. Jag blir glad bara jag tänker på den. Sjöjungfrur, hav, sommar.

/Johanna

Sista Testamentet

Författare: James Frey
Utgivningsår: 2012

Ryktet går att Messias är återuppstånden. Att han lever på New Yorks gator där han helar människor och utför mirakel. Ben Zion Avrohom är den anonyme mannen med den trasiga bakgrunden som mirakulöst överlever en fruktansvärd olycka. Och när han vaknar upp ur sin svåra koma verkar han besitta samma överjordiska krafter som Nya testamentet tillskriver Kristus.

Efter att ha hört en del om Sista testamentet var jag lite nyfiken på vad det var för någonting. Jag upptäckte dock att den inte är att rekommendera för ungdomar att läsa. Språket är grovt och handlingen är både komplicerad och något snuskig. Därför bestämde jag mig för att vänta med Sista Testamentet och se om den kanske är någonting för mig om ett antal år istället.

/Johanna