Fangirl

16068905Cath is a Simon Snow fan.
Okay, the whole world is a Simon Snow fan…
But for Cath, being a fan is her life—and she’s really good at it. She and her twin sister, Wren, ensconced themselves in the Simon Snow series when they were just kids; it’s what got them through their mother leaving.
Reading. Rereading. Hanging out in Simon Snow forums, writing Simon Snow fan fiction, dressing up like the characters for every movie premiere.
Cath’s sister has mostly grown away from fandom, but Cath can’t let go. She doesn’t want to.
Now that they’re going to college, Wren has told Cath she doesn’t want to be roommates. Cath is on her own, completely outside of her comfort zone. She’s got a surly roommate with a charming, always-around boyfriend, a fiction-writing professor who thinks fan fiction is the end of the civilized world, a handsome classmate who only wants to talk about words… And she can’t stop worrying about her dad, who’s loving and fragile and has never really been alone.
For Cath, the question is: Can she do this?

Den här boken är skriven av författaren Rainbow Rowell. Hon har även skrivit Elenore and Park, en bok jag läste för några månader sedan och tyckte var helt okej. Kanske inte en ny favorit, men absolut en bra bok. När jag sedan upptäckte Fangirl och läste om vad den handlade om blev jag direkt intresserad. Jag började läsa den så fort jag fick hem den, och jag blev inte det minsta besviken. Ärligt talat så insåg jag, efter bara ungefär 50 sidor, att det här skulle bli en ny favoritbok. Sedan handlade det bara om att läsa 410 superbra sidor till. Och sedan *snyft* var den slut:(.

Att jag tyckte den var så bra, så direkt när jag började läsa, berodde nog på att det var extremt lätt att leva sig in i Caths liv, hennes berättarröst är väldigt levande. Man kastas rakt in i hennes flytt till college med allt som hör därtill. Till synes triviala problem som var cafeterian ligger verkar plötsligt inte alls så löjligt, och det är lätt att som läsare helt leva sig in i Caths ängslan för att träffa nya människor. Jag läste i en intervju med Rainbow Rowell att Cath är ganska lik henne själv, och det märks tycker jag. Allting känns bara så verkligt.

I Fangirl har också böcker en stor del (vilket förstås alltid uppskattas av mig) då Cath är ett stort fan av bokserien Simon Snow (en påhittad storsäljande serie, inspirerad av Harry Potter). Det är också det andra som jag gillar med boken. Cath skriver i boken  extremt populär fanfiction till Simon Snow och på college visar det sig vara svårare att hinna med att skriva. Även om jag inte alla gånger riktigt orkade med utdragen ur Simon Snow som fanns mellan kapitlen så är det ändå väldigt intressant att läsa om hur det är att skriva fanfiction. En av mina absoluta favoritdelar av boken är när Cath träffar ett superfan av hennes fanfiction, som inte vet om att det är Cath som har skrivit den.

Dessutom har Cath en enäggstvilling! Detta gör boken ännu intressantare att läsa tycker jag. Enäggstvillingar är alltid så fascinerande för mig som inte har någon aning om hur det är att vara enäggstvilling, och att läsa om hur Cath och hennes systers relation förändras under bokens gång gjorde historien ännu bättre.

Det här blev alltså definitivt en ny favoritbok för mig, den ska få fin hedersplats i bokhyllan. Just nu har jag till och med någon sorts löjlig boknörd-önskan om att jag skulle ha köpt den i hardback istället (favoritböcker ska helst vara i hardback), men jag får väl överleva… Efter att ha läst klart den upptäckte jag också att jag plötsligt kände väldigt mycket för att skriva fanfiction själv (vilket jag faktiskt också testade för första gången i mitt liv), och även att läsa fanfiction. Tur att det redan finns flertalet fanfiction-historier om just Fangirl att grotta ner sig i.

/Mathilda

Annonser

Allegiant

allegiant-by-veronica-roth__oPtFörfattare: Veronica Roth
Serie: Divergent #3
Se även: Divergent & Insurgent

För ungefär två år sedan började jag läsa första boken i den här serien av Veronica Roth. Divergent var en helt fantastisk bok, jag minns att jag ställde väckarklockan tidigare än jag behövde för att kunna vakna och läsa så mycket som möjligt innan skolan började. Sedan var det som att hela dagen bara var en lång väntan på att få fortsätta. Detta höll bara i sig i ungefär tre dagar, så lång tid tog det att läsa ut den.

När sedan andra delen kom, Insurgent, var mina förväntningar mycket höga. Även om jag inte blev riktigt lika fast så tyckte jag ändå att det var en väldigt bra bok.

Nu har jag läst tredje och avslutande delen i serien och jag önskar jag kunde säga att det var den bästa bok jag läst. Att jag inte kan vänta tills jag får läsa om hela serien och återuppleva den på nytt. Istället är min spontana reaktion till Allegiant att den inte var särskilt bra alls. Ärligt talat så förstår jag inte varför den behövde vara 526 sidor lång, nu i efterhand minns jag bara enstaka händelser, annars var hela boken bara en seg väntan på att något skulle hända. Till dess försvar så kan jag säga att jag kanske inte riktigt har gett den en chans. För att jag ska fastna i böcker kan jag inte läsa bara ett kapitel om dagen under flera månaders tid. Nu gjorde jag det, vilket troligtvis inte var till bokens fördel. Jag är dock osäker på om jag verkligen hade tyckt den var bra även om jag hade läst den i ett sträck. Om man bortser från att det egentligen inte hände så mycket så måste jag också säga att jag inte alls gillade beslutet att skriva boken från både Tris och Fours perspektiv. Jag märkte ingen som helst skillnad i deras berättande och var hela tiden lite smått förvirrad då jag alltid glömde att läsa vem som var berättare i vilket kapitel.

Med detta sagt så kan jag ändå konstatera att jag ändå kommer att räkna serien till en favoritserie. Divergent var som sagt en jättebra bok, och hela trilogins böcker är också så fina att de alltid kommer att ha en hedersplats i min bokhylla. Att jag kommer att läsa om dem en dag tvivlar jag inte heller på, och vem vet, då kanske jag tycker att alla tre är superbra.

/Mathilda

The Curious Incident Of The Dog In The Night-Time

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time is a murder mystery novel like no other. The detective, and narrator, is Christopher Boone. Christopher is fifteen and has Asperger’s, a form of autism. He knows a very great deal about maths and very little about human beings. He loves lists, patterns and the truth. He hates the colours yellow and brown and being touched. He has never gone further than the end of the road on his own, but when he finds a neighbour’s dog murdered he sets out on a terrifying journey which will turn his whole world upside down.

Det är väldigt många som säger att den här är bra så jag hade stora förväntningar. Jag blev faktiskt besviken, för jag tyckte inte att den hade någon handling. Det var intressant att se det ur hans perspektiv men jag tyckte det blev tråkigt efter ett tag. Jag förstod den inte så jag tyckte den var lite konstig. Helt klart speciell.

Jag rekommenderar den till er som gillar djupa böcker som är väldigt detaljerade med vetenskap och mattematik. Den har intressanta perspektiv.dog-in-the-niht-time

The Maze Runner

200px-The_Maze_Runner_coverFörfattare: James Dashner
Se även Johannas recension

When Thomas wakes up in the lift, the only thing he can remember is his first name. His memory is blank. But he’s not alone. When the lift’s doors open, Thomas finds himself surrounded by kids who welcome him to the Glade – a large, open expanse surrounded by stone walls.

Just like Thomas, the Gladers don’t know why or how they got to the Glade. All they know is that every morning the stone doors to the maze that surrounds them have opened. Every night they’ve closed tight. And every 30 days a new boy has been delivered in the lift.

Thomas was expected. But the next day, a girl is sent up – the first girl to ever arrive in the Glade. And more surprising yet is the message she delivers.

The Maze Runners starkaste kort är för mig hur man aldrig vad som ska hända. Redan från den allra första sidan var det så pass förvirrande med en massa nya namn att jag inte ens började fundera på vart handlingen skulle ta vägen. Även efter att saker och ting klarnat något var det näst intill omöjligt att veta hur allt skulle utvecklas.

Jag gillar också hur alla karaktärer har helt egna röster, jag kan höra hur de låter i huvudet. De har också alla sina brister, vilket såklart gör dem mer levande.

Jag tycker verkligen att det ska bli roligt att se den här boken filmatiserad! Filmen kommer i februari nästa år och jag hoppas verkligen att den gör boken rättvisa. Miljöerna är så väldigt speciella att jag ibland hade svårt att se dem framför mig. Labyrinten till exempel, i mitt huvud blev väggarna av någon anledning bara ungefär tre meter höga istället för oändligt höga, min hjärna ville väl inte skapa högre murar… Detta kan dock helt förändras i en film vilket gör att jag nog kommer att tycka om filmen åtminstone lika mycket som jag tyckte om boken.

Det konstiga är att jag inte alls känner något behov av att läsa andra delen i serien. Efter sådana här spännande böcker brukar jag direkt börja fundera på att läsa del två, men nej det känner jag inte alls för. Kanske kommer jag att vilja göra det när filmen har kommit ut eller tidigare, kanske kommer jag aldrig läsa den. Jag tyckte i alla fall att The Maze Runner var en riktigt bra bok.

/Mathilda

Pushing the Limits

pushing-the-limitsFörfattare: Katie McGarry

No one knows what happened the night Echo Emerson went from popular girl with jock boyfriend to gossiped-about outsider with ”freaky” scars on her arms. Even Echo can’t remember the whole truth of that horrible night. All she knows is that she wants everything to go back to normal.But when Noah Hutchins, the smoking-hot, girl-using loner in the black leather jacket, explodes into her life with his tough attitude and surprising understanding, Echo’s world shifts in ways she could never have imagined. They should have nothing in common. And with the secrets they both keep, being together is pretty much impossible.

Detta var ett spontanköp av mig. Jag såg bokens betyg på Goodreads (som var vääldigt högt) och chansade på att jag med skulle tycka den var bra.

Jag bara måste hålla med alla betygsättare på Goodreads, Pushing the Limits är bra. Det kanske verkar som att det är den vanliga ”pojke möter flicka-boken”, men den är väldigt mycket mer än det. Den handlar om väääldigt komplicerade familjeförhållanden, och författaren lyckas få med lite juridik, minnesförluster, misshandel och allt möjligt annat.

Ändå är jag inte hundra på att det här kommer att vara en bok jag alltid kommer att minnas. Författaren har verkligen försökt att få alla ingredienser som man kan tänka sig, och allt talar för att det skulle vara en ny favoritbok för mig. Men nej, inte riktigt så bra var den inte. Den får nöja sig med ett: ”väldigt bra” i betyg från mig.

/Mathilda

Clockwork Princess

CP2_coverFörfattare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices
Se även: Clockwork Angel & Clockwork Prince

Man kan verkligen undra varför det har tagit mig så lång tid att börja skriva den här recensionen. Ända sedan jag läste Clockwork Prince har jag varit otroligt spänd på att läsa den här sista delen i serien, och läste den gjorde jag så fort den kom ut. Ändå ingen recension.

Hur som helst, jag tyckte extremt mycket Clockwork Princess. Cassandra Clare kan verkligen konsten att skriva böcker som innehåller precis allt. Boken är spännande, intressant, rolig och till och med sorglig.

Bokens starkaste sida var då annars de tre huvudkaraktärerna Tessa, Will och Jem. De har växt extremt mycket sedan första boken och blir bara bättre och bättre för varje sida. Efter ett tag tröttnade jag dock lite på flera av de andra karaktärerna. I den här boken kändes det som att Cassandra Clare ville att ungefär tio personer skulle vara huvudpersoner samtidigt, och få ett kapitel någon gång ibland på sig att, i tur och ordning; ”ha det bra”, ”få problem”, ”försöka lösa problemet”, ”lösa problemet” och ”få sitt extreeemt lyckliga slut”. En aning tröttsamt tyckte jag att det blev mot slutet. Fast detta lilla problem överskuggas nästan helt och hållet av resten av händelserna i boken, vilket gör att jag absolut räknar hela The Infernal Devices-serien till en favoritserie.

/Mathilda

Out of Reach

OutofReach_DrugsFörfattare: Carrie Arcos

Rachel has always idolized her older brother Micah. He struggles with addiction, but she tells herself that he’s in control. And she almost believes it. Until the night that Micah doesn’t come home.

Rachel’s terrified—and she can’t help but feel responsible. She should have listened when Micah tried to confide in her. And she only feels more guilt when she receives an anonymous note telling her that Micah is nearby and in danger.

With nothing more to go on than hope and a slim lead, Rachel and Micah’s best friend, Tyler, begin the search.

Vad jag främst kommer minnas av den här boken är troligtvis hur verklighetstrogen den var. Vid flera tillfällen kom jag att tänka på en annan bok, Fråga Alice, som tar upp lite samma ämne som den här boken gör, nämligen droger. Fråga Alice var en sann berättelse och det känns lite som att Out of Reach också den kunde ha varit det. Eller nästan i alla fall… Vissa händelser känns lite tillrättalagda, men som helhet – trovärdig.

Att jag tycker att boken känns trovärdig har inte bara med att den tar upp ett aktuellt ämne och behandlar det på ett bra sätt, det finns också en relativt enkel anledning.  Vid ett tillfälle citerade en av karaktärerna en replik ur filmen Lejonkungen, och huvudpersonen påpekade detta. En relativt liten detalj, men för mig gör den stor skillnad. Sådana småsaker gör alltid att det känns som att personerna i boken kunde ha varit verkliga, att de lever just nu och har koll på nutida filmer. Det är inte helt vanligt att många filmer eller böcker nämns och det är nästan lite tråkigt tycker jag.

Out of Reach är också väldigt snabbläst och det är mycket lätt att fastna i den. Ett bra betyg från mig alltså.

/Mathilda

Out of the Easy

11178225Författare: Ruta Sepetys

It’s 1950, and as the French Quarter of New Orleans simmers with secrets, seventeen-year-old Josie Moraine is silently stirring a pot of her own. Known among locals as the daughter of a brothel prostitute, Josie wants more out of life than the Big Easy has to offer. 

She devises a plan get out, but a mysterious death in the Quarter leaves Josie tangled in an investigation that will challenge her allegiance to her mother, her conscience, and Willie Woodley, the brusque madam on Conti Street.Josie is caught between the dream of an elite college and a clandestine underworld. New Orleans lures her in her quest for truth, dangling temptation at every turn, and escalating to the ultimate test.

Författaren till den här boken har även skrivit boken Strimmor av hopp, som jag läste förra sommaren. Strimmor av hopp handlar om människor som är på väg till ett fångläger i Sibirien, och även om den här boken inte är riktigt lika hemsk att läsa som Strimmor av hopp, så är det inte på något sätt en vanlig feel-good bok. Faktum är att nu när jag nu läste hennes andra bok kom jag att tänka på att Out of the Easy faktiskt också hade kunnat heta Strimmor av hopp. Huvudpersonen Josie råkar gång på gång ut för väldigt hemska saker, men ändå finns det strimmor av hopp i form av människor i omgivningen som gör extremt stora tjänster. Precis som i Strimmor av hopp. Men ändå inte. För Out of the Easy utspelas i en helt annan miljö, och även om det bara är några år efter Strimmor av hopp, känns det som en helt annan tidsålder.

Det är också just detta jag gillar speciellt mycket med Out of the Easy. Hur man verkligen kan märka vilken tid den utspelar sig i, och i vilken miljö. Man förstår precis hur människor levde, och det tycker jag gör boken väldigt bra.

/Mathilda

Just One Day

12842115Författare: Gayle Forman

When sheltered American good girl Allyson ”LuLu” Healey first meets laid-back Dutch actor Willem De Ruiter at an underground performance of Twelfth Night in England, there’s an undeniable spark. After just one day together, that spark bursts into a flame, or so it seems to Allyson, until the following morning, when she wakes up after a whirlwind day in Paris to discover that Willem has left. Over the next year, Allyson embarks on a journey to come to terms with the narrow confines of her life, and through Shakespeare, travel, and a quest for her almost-true-love, to break free of those confines.

När jag hittar en helt nyinköpt bok på biblioteket så har jag inget val. Jag bara måste låna den. Det var alltså också det som hände när jag fick syn på den här boken på biblioteket. Jag var den allra första att låna den, och på något konstigt sätt så gör det allt mycket bättre. Nu kändes det som att det var min egen bok, en hardback till på köpet, vilket höjer betyget för mig:)

Sedan gillar jag boken också. När jag läste funderade jag lite på vad jag kunde tänkas skriva i recensionen, och kom ärligt talat inte på så mycket… Jag visste bara att jo, den var bra. Allt eftersom jag läste kände jag dock att den faktiskt var väldigt bra till och med. Det var så extremt enkelt att leva sig in i Allysons liv och hur hon kände sig. Boken utspelar sig också under ungefär ett år, vilket gör att man verkligen får lära känna henne och personerna runt omkring.

Så detta är absolut en bok jag kommer att komma ihåg, jag sträckläste faktiskt andra halvan av boken.

/Mathilda

The Death Cure

Författare: James Dashner
Utgivningsår: 2011
The Maze Runner #3
Se även: The Maze Runner, The Scorch Trials.

Första boken var riktigt bra, många frågor var obesvarade och handlingen tog hela tiden nya svängar. Andra boken kändes mer som ett försök att skapa en lika spännande miljö som i första boken, vilket inte riktigt gick att uppnå. Delar av spänningen var ersatt med osmakliga våldsscener och monster. Därför var inte mina förväntningar så höga inför den tredje boken, The Death Cure.

Andra boken svarade inte på alla de frågor som läsarna får i första boken. Därför var där en del olösta mysterier kvar som behövde klaras ut i sista delen. Det var det som fick The Death Cure att ändå få ett visst driv och en större mening än vad andra boken hade. Därför tycker jag att The Death Cure var bra, inte alls lika bra som första eftersom den var väldigt bra, men ändå bra. Slutet ballade dock ur en smula, det var tillfredsställande men ändå lite abrupt och snabbt. Sådär smicksmack och så får ni vara nöjda så. Men, viktigt viktigt, alla frågor blev faktiskt besvarade.

Det är på grund av det som jag är skeptisk inför prologen The Kill Zone. Jag tycker att de tre befintliga böckerna har haft tillbakablickar och skapat en hyfsad bild av vad som hände innan The Maze Runner. Därför är jag spänd över vad prologen ska innehålla. Går det att pressa ur mer ur den här serien nu? Det kanske det gör!

Som avslut vill jag säga att jag verkligen rekommenderar er att läsa The Maze Runner-triologin och då framför allt för att första boken är så bra som den är!

/Johanna