We Were Liars

Författare: E. Lockhart

Den här boken alltså! Helt perfekt sommarläsning!

Vanligtvis skulle jag ha med någon slags handlings-del i recensionen, men ärligt talat känns det överflödigt när det handlar om We Were Liars. Ju mindre man vet om boken innan, desto bättre skulle jag säga. Värt att veta är väl ändå att det finns en karta över en liten ö på första sidan som är fin. Kartor är trevliga. Vad man inte vet när man tittar på kartan är att man alldeles strax ska få upptäcka en hel värld som rymmer sig på den lilla ön. På bara 225 sidor hinner författaren måla upp flera intressanta karaktärer,  en kärlekshistoria, och ett mysterium. Allt utan att något känns stressat. Imponerande!

Författaren hinner också med några avslutande mind-blowande kapitel. Jag mer eller mindre tvingade min mamma (som råkade vara i närheten när jag läste ut den) att direkt släppa sin egen bok för att istället skynda sig att läsa We Were Liars. Samtidigt ville jag egentligen behålla den för att direkt börja om från början när den var slut… Det är en sådan bok.

Jag kan meddela att den direkt hamnade i min favoritbok-hylla, mitt i mellan Fangirl och Jellicoe Road = stor ära.

/Mathilda

Annonser

Regn+15:e augusti närmar sig= …

…=Omläsningsdags!

Just nu laddar jag för fullt för en länge efterlängtad bok som släpps om bara några dagar. Det är förstås ”Isla and the Happily Ever After” av Stephanie Perkins som det handlar om:).

Då det var nästan tre år sedan jag läste de två tidigare böckerna i serien (om man får lov att kalla det en serie..) kände jag att det var dags för en välbehövlig omläsning av ”Anna and the French Kiss” och Lola and the Boy Next Door”.

Glatt överraskad ser jag nu, efter att ha läst dem, ännu mer fram emot ”Isla and the Happily Ever After”. För det är fantastiskt hur MYSIGA dessa böcker är! Och FINA! Och allmänt BRA! Snåljåpiga 17-åriga Mathilda hade bara gett dem en ynka 4:a poängare på Goodreads :O. Tur att jag kan ändra betygen till två mycket mer passande FEMMOR nu i efterhand. Hoppas, hoppas att Isla and the Happily Ever After också lever upp till en femma.

Så, dagen till ära, en bild på dessa fina böcker med regnigt Göteborg som bakgrund.

20140813_183841711_iOS/Mathilda

 

The Selection

Författare: Kiera Cass
Serie: The Selection #1

For thirty-five girls, the Selection is the chance of a lifetime. The opportunity to escape the life laid out for them since birth. To be swept up in a world of glittering gowns and priceless jewels. To live in a palace and compete for the heart of gorgeous Prince Maxon.

But for America Singer, being Selected is a nightmare. It means turning her back on her secret love with Aspen, who is a caste below her. Leaving her home to enter a fierce competition for a crown she doesn’t want. Living in a palace that is constantly threatened by violent rebel attacks.

Then America meets Prince Maxon. Gradually, she starts to question all the plans she’s made for herself—and realizes that the life she’s always dreamed of may not compare to a future she never imagined.

Jag har länge skjutit på att läsa The Selection. Den har stått med på min att-läsa-lista ett bra tag, men det tog av någon anledning emot att börja läsa den. Antagligen blev jag lite motvilligt inställd främst för att handlingen signalerar om en så extremt typisk ungdomsbok, och likaså omslaget. Allt eftersom fler och fler bloggare läste den började jag dock känna att den kanske var bra trots allt… Nu har jag alltså läst den. Och jag känner mig lite splittrad, vet inte riktigt vad jag ska tycka.

Å ena sidan finns det en hel del jag inte riktigt gillar med boken. Exempelvis så skulle jag kunna ägna recensionen åt att jämföra The Selection med exempelvis The Hunger Games (för likheter finns här allt). Jag kunde också störa mig en del på huvudkaraktären America, främst mot slutet. Det kändes ibland som att hela grejen med hennes val blev så smålöjligt. I vissa anseenden var den också lite väl förutsägbar för mig.

Å andra sidan så fastnade jag verkligen i boken! Från första kapitlet hade mitt intresse väckts och det, i kombination med att den var relativt snabbläst, gjorde att det var väldigt svårt att sluta läsa. Jag gillar hur man får reda på mer och mer om deras samhälle och tävlingen, den blev spännande nästan på en gång. Sanningen är att jag aldrig blir trött på sådana böcker som får mig att vilja läsa hela tiden. Jag kunde inte ens öppna The Selection utan minst tio sidor bara *tjoff* försvann – vilket gör att jag samtidigt blir välvilligt inställd.

Så vad gör man då med en sådan här serie, som var intressant och fångande, men som man ändå störde sig lite på vissa stunder… Min lösning är att låna resterande delar på biblioteket. Kostar inget, men man får ändå reda på vad som händer.

/Mathilda

Fangirl

16068905Cath is a Simon Snow fan.
Okay, the whole world is a Simon Snow fan…
But for Cath, being a fan is her life—and she’s really good at it. She and her twin sister, Wren, ensconced themselves in the Simon Snow series when they were just kids; it’s what got them through their mother leaving.
Reading. Rereading. Hanging out in Simon Snow forums, writing Simon Snow fan fiction, dressing up like the characters for every movie premiere.
Cath’s sister has mostly grown away from fandom, but Cath can’t let go. She doesn’t want to.
Now that they’re going to college, Wren has told Cath she doesn’t want to be roommates. Cath is on her own, completely outside of her comfort zone. She’s got a surly roommate with a charming, always-around boyfriend, a fiction-writing professor who thinks fan fiction is the end of the civilized world, a handsome classmate who only wants to talk about words… And she can’t stop worrying about her dad, who’s loving and fragile and has never really been alone.
For Cath, the question is: Can she do this?

Den här boken är skriven av författaren Rainbow Rowell. Hon har även skrivit Elenore and Park, en bok jag läste för några månader sedan och tyckte var helt okej. Kanske inte en ny favorit, men absolut en bra bok. När jag sedan upptäckte Fangirl och läste om vad den handlade om blev jag direkt intresserad. Jag började läsa den så fort jag fick hem den, och jag blev inte det minsta besviken. Ärligt talat så insåg jag, efter bara ungefär 50 sidor, att det här skulle bli en ny favoritbok. Sedan handlade det bara om att läsa 410 superbra sidor till. Och sedan *snyft* var den slut:(.

Att jag tyckte den var så bra, så direkt när jag började läsa, berodde nog på att det var extremt lätt att leva sig in i Caths liv, hennes berättarröst är väldigt levande. Man kastas rakt in i hennes flytt till college med allt som hör därtill. Till synes triviala problem som var cafeterian ligger verkar plötsligt inte alls så löjligt, och det är lätt att som läsare helt leva sig in i Caths ängslan för att träffa nya människor. Jag läste i en intervju med Rainbow Rowell att Cath är ganska lik henne själv, och det märks tycker jag. Allting känns bara så verkligt.

I Fangirl har också böcker en stor del (vilket förstås alltid uppskattas av mig) då Cath är ett stort fan av bokserien Simon Snow (en påhittad storsäljande serie, inspirerad av Harry Potter). Det är också det andra som jag gillar med boken. Cath skriver i boken  extremt populär fanfiction till Simon Snow och på college visar det sig vara svårare att hinna med att skriva. Även om jag inte alla gånger riktigt orkade med utdragen ur Simon Snow som fanns mellan kapitlen så är det ändå väldigt intressant att läsa om hur det är att skriva fanfiction. En av mina absoluta favoritdelar av boken är när Cath träffar ett superfan av hennes fanfiction, som inte vet om att det är Cath som har skrivit den.

Dessutom har Cath en enäggstvilling! Detta gör boken ännu intressantare att läsa tycker jag. Enäggstvillingar är alltid så fascinerande för mig som inte har någon aning om hur det är att vara enäggstvilling, och att läsa om hur Cath och hennes systers relation förändras under bokens gång gjorde historien ännu bättre.

Det här blev alltså definitivt en ny favoritbok för mig, den ska få fin hedersplats i bokhyllan. Just nu har jag till och med någon sorts löjlig boknörd-önskan om att jag skulle ha köpt den i hardback istället (favoritböcker ska helst vara i hardback), men jag får väl överleva… Efter att ha läst klart den upptäckte jag också att jag plötsligt kände väldigt mycket för att skriva fanfiction själv (vilket jag faktiskt också testade för första gången i mitt liv), och även att läsa fanfiction. Tur att det redan finns flertalet fanfiction-historier om just Fangirl att grotta ner sig i.

/Mathilda

Allegiant

allegiant-by-veronica-roth__oPtFörfattare: Veronica Roth
Serie: Divergent #3
Se även: Divergent & Insurgent

För ungefär två år sedan började jag läsa första boken i den här serien av Veronica Roth. Divergent var en helt fantastisk bok, jag minns att jag ställde väckarklockan tidigare än jag behövde för att kunna vakna och läsa så mycket som möjligt innan skolan började. Sedan var det som att hela dagen bara var en lång väntan på att få fortsätta. Detta höll bara i sig i ungefär tre dagar, så lång tid tog det att läsa ut den.

När sedan andra delen kom, Insurgent, var mina förväntningar mycket höga. Även om jag inte blev riktigt lika fast så tyckte jag ändå att det var en väldigt bra bok.

Nu har jag läst tredje och avslutande delen i serien och jag önskar jag kunde säga att det var den bästa bok jag läst. Att jag inte kan vänta tills jag får läsa om hela serien och återuppleva den på nytt. Istället är min spontana reaktion till Allegiant att den inte var särskilt bra alls. Ärligt talat så förstår jag inte varför den behövde vara 526 sidor lång, nu i efterhand minns jag bara enstaka händelser, annars var hela boken bara en seg väntan på att något skulle hända. Till dess försvar så kan jag säga att jag kanske inte riktigt har gett den en chans. För att jag ska fastna i böcker kan jag inte läsa bara ett kapitel om dagen under flera månaders tid. Nu gjorde jag det, vilket troligtvis inte var till bokens fördel. Jag är dock osäker på om jag verkligen hade tyckt den var bra även om jag hade läst den i ett sträck. Om man bortser från att det egentligen inte hände så mycket så måste jag också säga att jag inte alls gillade beslutet att skriva boken från både Tris och Fours perspektiv. Jag märkte ingen som helst skillnad i deras berättande och var hela tiden lite smått förvirrad då jag alltid glömde att läsa vem som var berättare i vilket kapitel.

Med detta sagt så kan jag ändå konstatera att jag ändå kommer att räkna serien till en favoritserie. Divergent var som sagt en jättebra bok, och hela trilogins böcker är också så fina att de alltid kommer att ha en hedersplats i min bokhylla. Att jag kommer att läsa om dem en dag tvivlar jag inte heller på, och vem vet, då kanske jag tycker att alla tre är superbra.

/Mathilda

Hemma kanske inte är en plats

hemma-kanske-inte-ar-en-platsFörfattare: Lin Hallberg

”Jag har alltid vetat att jag måste åka tillbaka till Argentina en dag.”

Sara är 19 år och ska precis gå ut gymnasiet när hon råkar ut för en svår olycka. Den glada studenttiden byts mot sjukhus, slangar och projektet att lära sig gå igen. Och det är där i sjukhussängen som minnena börjar komma tillbaka, minnena från barndomen i Argentina där estancians alla barn lekte, red till skolan och var lyckliga tillsammans. Men allt tog bara tvärt slut. Varför?

När försäkringspengarna kommer in på Saras konto bestämmer hon sig för att köpa en enkelbiljett till Buenos Aires. Hon måste ta reda på vad det var som gjorde att allt förändrades, och varför hennes familj inte kunde stanna i Argentina.

En riktig sommarbok det här. Lin Hallberg är sedan tidigare känd för sina hästböcker, och även om inte detta är en typisk hästbok finns ändå hästar med på ett hörn. Jag har aldrig haft något hästintresse, då jag är allergisk mot hästar, men det går absolut bra att läsa den här boken ändå. För även om den handlar en hel del om ridning och hästar handlar den även om familj och identitet.

Boken är relativt kort och enkelt skriven vilket gjorde att man kom in i den fort och läste ut den snabbt. Tempot är snabbt, helt plötsligt ändras miljön och så har flera dagar gått. Detta hade både för- och nackdelar. Det var svårt att inte fortsätta läsa när man väl hade börjat, men samtidigt kändes den lite stressad då och då. Det hade också varit intressant att få lite djupare beskrivningar av Saras känslor och av de händelser som inträffade i Argentina i början av 2000-talet när hon först flyttade därifrån. Och dessutom, varför var hennes familj ens där till att börja med?

En väldigt trevlig sommarbok tycker jag ändå att det här var:)

/Mathilda

Pandemonium

pandemonium-oliver_lauren-20990639-frnt

Författare: Lauren Oliver

Innan jag började läsa den här, uppföljaren till Delirium, hade jag läst en hel del andra recensioner av den. Det som de flesta verkade tycka var att Pandemonium inte riktigt var lika bra som Delirium. Jag hoppades verkligen att jag skulle tycka annorlunda, men tyvärr så gör jag inte det.

Pandemonium var bra. Jättebra till och med. Tiden bara sprang iväg när man läste och det är fortfarande väldigt intressant med samhället som Lena lever i. Saken är då den att Delirium var på en helt annan nivå. Det var en sådan bok man inte kunde slita sig ifrån. En sådan bok som man kan vara uppe en hel natt för att läsa ut.

Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag inte gillade Pandimonium lika mycket. Kanske berodde det på att jag inte alls förstod mig på Lenas och Julians förhållande, det kändes mer som att det presenterades för att det skulle bli lite dramatik. Och den där tvisten i slutet, den som väl skulle chocka mig som läsare, väntade jag mig skulle komma någon gång redan när jag läste första sidan…

Vad jag är säker på är dock att jag kommer behöva läsa Rekviem också, för Delirium och Pandemonium var tillsammans väldigt bra böcker och jag bara måste få reda på hur det ska gå.

/Mathilda

Den femte vågen

den-femte-vagenFörfattare: Rick Yancey

Efter första vågen finns bara mörker. Efter andra vågen är det bara de som har tur som överlever. Efter tredje vågen är det bara de som har otur som överlever. Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon.
Nu är det gryning efter den femte vågen och Cassie flyr från De andra. De som ser ut som vanliga människor men som dödar alla de ser. De andra, som har splittrat jordens få överlevande. Cassies föräldrar är döda och hennes lillebror tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr från De andra. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett slitet uttryck, utan det kanske enda sättet att hålla sig vid liv.

Just nu pratas det mycket om hur Den femte vågen ska vara nästa stora succé. Jag förstår verkligen vad det handlar om.

Även om boken handlar om hur jorden attackeras av utomjordingar (något jag inte direkt varit med om), var det som slog mig när jag läste boken hur verklighetstrogen den var. I början av boken finns ett citat skrivet av Stephen Hawking: Om vi skulle få besök av utomjordingar tror jag att det skulle sluta ungefär som när Christofer Columbus klev iland i Amerika – det vill säga inte så bra för ursprungsbefolkningen. Detta har jag aldrig tänkt på, men nu efter att ha läst den här boken känner jag bara att det stämmer. Det är troligt att om nu några utomjordingar skulle vara smarta nog att hitta jorden (innan vi hittar dem) så är de smarta nog att utrota människorna. Detta gjorde att det blev lite skrämmande vissa gånger i boken, det var lätt att relatera till det som händer med karaktärerna.

Vad jag kanske tyckte var lite sämre med boken var då att den kunde vara lite småseg vissa partier. Missförstå inte detta, Den femte vågen var en väldigt spännande bok, bara det att det ibland kunde stå lite väl stilla på händelsefronten. Andra delar var den som sagt mycket spännande vilket gör att jag troligtvis kommer att minnas den här boken som en väldigt bra bok.

/Mathilda

Matched

MatchedCassia has always trusted the Society to make the right choices for her: what to read, what to watch, what to believe. So when Xander’s face appears on-screen at her Matching ceremony, Cassia knows with complete certainty that he is her ideal mate… until she sees Ky Markham’s face flash for an instant before the screen fades to black.

The Society tells her it’s a glitch, a rare malfunction, and that she should focus on the happy life she’s destined to lead with Xander. But Cassia can’t stop thinking about Ky, and as they slowly fall in love, Cassia begins to doubt the Society’s infallibility and is faced with an impossible choice: between Xander and Ky, between the only life she’s known and a path that no one else has dared to follow.

En helt okej bok det här tycker jag. Även om jag inte fäste mig speciellt mycket vid karaktärerna, så var det intressant att läsa om själva samhället och hur det var uppbyggt. Jag tycker dock lite synd om den här stackars boken. Om jag hade läst den för ungefär ett år sedan hade jag troligtvis hade varit helt lyrisk och hoppat omkring, men det fullkomligt kryllar av dystopier inom ungdomsbokvärlden just nu och för att jag ska riktigt ska fastna för någon måste det vara något väldigt speciellt i dem. Matched var en bra bok, men den blir bara en i mängden för mig tyvärr.

Så nej, det blir ingen läsning av resten av böckerna i serien för mig.

/Mathilda

Gycklarens arv

gycklarens_arv-vikstrom_kersti-23086993-2636720582-frntlFörfattare: Kersti Vikström
Förlag: Opal

Nova är ett feodalt uppbyggt rike, där endast de allra rikaste är fria att styra sina liv. Esmeralda är tio år när hon skickas till huvudstaden Corona för att arbeta som kammarjungfru åt guvernörens äldsta dotter. Hennes föräldrar, liksom hon själv, är kontraktsarbetare, en slags livegna, och deras liv styrs av den som äger deras kontrakt. Under tiden som hon lever i palatset i staden upptäcker hon och börjar för sig själv ifrågasätta de enorma orättvisor som råder i landet. Under en resa till guvernörens släktingars gods på landet möter hon för första gången soller, en förtryckt folkgrupp som levde i Nova långt innan Esmeraldas folk kom dit. Där träffar hon även Storm, en soller som arbetar som slav på godset och som kommer att förändra hennes liv.

Det är alltid kul att bli positivt överraskad när man läser en bok. När jag såg baksidestexten på Gycklarens arv antog jag direkt att detta var en bok som passade in i den så kallade ”middle grade-genren”, det vill säga barn i åldern 10-12. Detta antog jag enbart eftersom att texten på baksidan var väldigt stor, och den lilla detaljen gjorde alltså att jag fick känslan av att det kanske inte riktigt var en bok för mig.

När jag hade kommit en bit in i boken märkte jag dock säga att jag hade ändrat mig. Även om huvudpersonen Esmeralda är tio år när boken börjar, utspelas huvuddelen av boken när hon är 15 år, och dessutom var själva landet där handlingen utspelas i så intressant att det var svårt att inte fastna. Det var också mycket lätt att tycka om karaktärerna (de karaktärer som var på Esmeraldas sida rättare sagt). Nästan så att det var lite för lätt att tycka om dem. Vissa stunder önskade jag nästan att fler som räknades som ”onda” inte skulle vara så genomgående elaka, samtidigt som det hade varit okej att de goda hade fler brister även de.

Kanske ska man inte alls placera in den här boken i någon direkt ålderskategori som jag gjorde när jag började läsa, den passar nog de flesta. Författaren tar upp flera tyngre teman som förtryck, våld och ett komplext samhälle. En oväntat bra bok:)

/Mathilda