Regn+15:e augusti närmar sig= …

…=Omläsningsdags!

Just nu laddar jag för fullt för en länge efterlängtad bok som släpps om bara några dagar. Det är förstås ”Isla and the Happily Ever After” av Stephanie Perkins som det handlar om:).

Då det var nästan tre år sedan jag läste de två tidigare böckerna i serien (om man får lov att kalla det en serie..) kände jag att det var dags för en välbehövlig omläsning av ”Anna and the French Kiss” och Lola and the Boy Next Door”.

Glatt överraskad ser jag nu, efter att ha läst dem, ännu mer fram emot ”Isla and the Happily Ever After”. För det är fantastiskt hur MYSIGA dessa böcker är! Och FINA! Och allmänt BRA! Snåljåpiga 17-åriga Mathilda hade bara gett dem en ynka 4:a poängare på Goodreads :O. Tur att jag kan ändra betygen till två mycket mer passande FEMMOR nu i efterhand. Hoppas, hoppas att Isla and the Happily Ever After också lever upp till en femma.

Så, dagen till ära, en bild på dessa fina böcker med regnigt Göteborg som bakgrund.

20140813_183841711_iOS/Mathilda

 

The Selection

Författare: Kiera Cass
Serie: The Selection #1

For thirty-five girls, the Selection is the chance of a lifetime. The opportunity to escape the life laid out for them since birth. To be swept up in a world of glittering gowns and priceless jewels. To live in a palace and compete for the heart of gorgeous Prince Maxon.

But for America Singer, being Selected is a nightmare. It means turning her back on her secret love with Aspen, who is a caste below her. Leaving her home to enter a fierce competition for a crown she doesn’t want. Living in a palace that is constantly threatened by violent rebel attacks.

Then America meets Prince Maxon. Gradually, she starts to question all the plans she’s made for herself—and realizes that the life she’s always dreamed of may not compare to a future she never imagined.

Jag har länge skjutit på att läsa The Selection. Den har stått med på min att-läsa-lista ett bra tag, men det tog av någon anledning emot att börja läsa den. Antagligen blev jag lite motvilligt inställd främst för att handlingen signalerar om en så extremt typisk ungdomsbok, och likaså omslaget. Allt eftersom fler och fler bloggare läste den började jag dock känna att den kanske var bra trots allt… Nu har jag alltså läst den. Och jag känner mig lite splittrad, vet inte riktigt vad jag ska tycka.

Å ena sidan finns det en hel del jag inte riktigt gillar med boken. Exempelvis så skulle jag kunna ägna recensionen åt att jämföra The Selection med exempelvis The Hunger Games (för likheter finns här allt). Jag kunde också störa mig en del på huvudkaraktären America, främst mot slutet. Det kändes ibland som att hela grejen med hennes val blev så smålöjligt. I vissa anseenden var den också lite väl förutsägbar för mig.

Å andra sidan så fastnade jag verkligen i boken! Från första kapitlet hade mitt intresse väckts och det, i kombination med att den var relativt snabbläst, gjorde att det var väldigt svårt att sluta läsa. Jag gillar hur man får reda på mer och mer om deras samhälle och tävlingen, den blev spännande nästan på en gång. Sanningen är att jag aldrig blir trött på sådana böcker som får mig att vilja läsa hela tiden. Jag kunde inte ens öppna The Selection utan minst tio sidor bara *tjoff* försvann – vilket gör att jag samtidigt blir välvilligt inställd.

Så vad gör man då med en sådan här serie, som var intressant och fångande, men som man ändå störde sig lite på vissa stunder… Min lösning är att låna resterande delar på biblioteket. Kostar inget, men man får ändå reda på vad som händer.

/Mathilda

Allegiant

allegiant-by-veronica-roth__oPtFörfattare: Veronica Roth
Serie: Divergent #3
Se även: Divergent & Insurgent

För ungefär två år sedan började jag läsa första boken i den här serien av Veronica Roth. Divergent var en helt fantastisk bok, jag minns att jag ställde väckarklockan tidigare än jag behövde för att kunna vakna och läsa så mycket som möjligt innan skolan började. Sedan var det som att hela dagen bara var en lång väntan på att få fortsätta. Detta höll bara i sig i ungefär tre dagar, så lång tid tog det att läsa ut den.

När sedan andra delen kom, Insurgent, var mina förväntningar mycket höga. Även om jag inte blev riktigt lika fast så tyckte jag ändå att det var en väldigt bra bok.

Nu har jag läst tredje och avslutande delen i serien och jag önskar jag kunde säga att det var den bästa bok jag läst. Att jag inte kan vänta tills jag får läsa om hela serien och återuppleva den på nytt. Istället är min spontana reaktion till Allegiant att den inte var särskilt bra alls. Ärligt talat så förstår jag inte varför den behövde vara 526 sidor lång, nu i efterhand minns jag bara enstaka händelser, annars var hela boken bara en seg väntan på att något skulle hända. Till dess försvar så kan jag säga att jag kanske inte riktigt har gett den en chans. För att jag ska fastna i böcker kan jag inte läsa bara ett kapitel om dagen under flera månaders tid. Nu gjorde jag det, vilket troligtvis inte var till bokens fördel. Jag är dock osäker på om jag verkligen hade tyckt den var bra även om jag hade läst den i ett sträck. Om man bortser från att det egentligen inte hände så mycket så måste jag också säga att jag inte alls gillade beslutet att skriva boken från både Tris och Fours perspektiv. Jag märkte ingen som helst skillnad i deras berättande och var hela tiden lite smått förvirrad då jag alltid glömde att läsa vem som var berättare i vilket kapitel.

Med detta sagt så kan jag ändå konstatera att jag ändå kommer att räkna serien till en favoritserie. Divergent var som sagt en jättebra bok, och hela trilogins böcker är också så fina att de alltid kommer att ha en hedersplats i min bokhylla. Att jag kommer att läsa om dem en dag tvivlar jag inte heller på, och vem vet, då kanske jag tycker att alla tre är superbra.

/Mathilda

Nytt inlägg, nya böcker!

Ja, nu var det ett tag sen som jag skrev någonting, men det betyder inte att jag inte läst eller köpt böcker!

Jag har köpt den femte boken i Gallagher Academy serien, Out of sight, Out of time av Ally Carter. Jag har även köpt en inbunden utgåva av Divergent av Veronica Roth jag bara hade den som pocket innan medans mina andra i serien var inbundna! Taggad att läsa båda två även om jag läst Divergent innan (man kan aldrig läsa en bok för många gånger).

20140122-204125.jpg

Hoppas att jag kommer att ha tid att skriva oftare framöver!

/Matilda

The Hunger Games: Catching Fire

Som antagligen ingen har missat hade The Hunger Games: Catching Fire premiär i onsdags. Såklart var alla här på bokgläntan och såg på The Hunger Games: Catching Fire Night, midnattspremiären. Även om den tog slut vid halv tre så att jag bara fick tre timmars sömn var jag helt speedad dagen efter för att den var så otroligt bra. Den överträffade alla mina förväntningar och de har verkligen gjort den bra efter boken! De tog även med de små scenerna som egentligen inte hör så mycket till handlingen, men som man ändå kom ihåg från boken. Så till alla er som inte sett den: Se den! Den är verkligen bra och man måste inte vara en fullkomlig nörd, som jag, för att gilla den.

Catching Fire Bokgläntan

Lyssna även på de låtar som man släppte till denna filmen. Soundtracket till förra filmen var bra, men det här är snäppet bättre! Alla låtar är väldigt bra, men min personliga favorit är Place For Us med Mikky Ekko.

// Matilda

Pandemonium

pandemonium-oliver_lauren-20990639-frnt

Författare: Lauren Oliver

Innan jag började läsa den här, uppföljaren till Delirium, hade jag läst en hel del andra recensioner av den. Det som de flesta verkade tycka var att Pandemonium inte riktigt var lika bra som Delirium. Jag hoppades verkligen att jag skulle tycka annorlunda, men tyvärr så gör jag inte det.

Pandemonium var bra. Jättebra till och med. Tiden bara sprang iväg när man läste och det är fortfarande väldigt intressant med samhället som Lena lever i. Saken är då den att Delirium var på en helt annan nivå. Det var en sådan bok man inte kunde slita sig ifrån. En sådan bok som man kan vara uppe en hel natt för att läsa ut.

Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag inte gillade Pandimonium lika mycket. Kanske berodde det på att jag inte alls förstod mig på Lenas och Julians förhållande, det kändes mer som att det presenterades för att det skulle bli lite dramatik. Och den där tvisten i slutet, den som väl skulle chocka mig som läsare, väntade jag mig skulle komma någon gång redan när jag läste första sidan…

Vad jag är säker på är dock att jag kommer behöva läsa Rekviem också, för Delirium och Pandemonium var tillsammans väldigt bra böcker och jag bara måste få reda på hur det ska gå.

/Mathilda

City of Bones – filmen

mortal-instruments-guide_612x612När jag skulle köpa biobiljetter till den här efterlängtade filmen gick jag för ovanlighetens skull till en biljettkassa och frågade efter biljetter till City of Bones. Expediten tittade lite undrande och frågade vad det var för någon film. När jag då istället sa Mortal Instruments förstod hon direkt. Jag hade helt missat att filmens svenska titel var Stad av Skuggor, men detta fick jag alltså reda på. När sedan biljetterna var köpta märkte jag också att det var den svenska textöversättningen som jag tyckte var mest störande med hela filmen. Hur kan man översätta mundane till mondän? Okej att det låter lite liknande och säkert är en jättebra översättning, men: mondän? För mig blir själva ordet nästan skrattretande, mundane låter ändå någorlunda spännande, men mondän… Nej det fungerar inte alls för mig…

Förutom denna lilla detalj är jag väldigt nöjd med filmatiseringen av en av mina favoritböcker! Skådespelarna passade verkligen i sina roller och spänningen som fanns i boken fanns även i filmen. Till och med en av mina favoritcitat hade hittat in i filmen, åtminstone nästan intakt:
“Have you fallen in love with the wrong person yet?’
Jace said, ”Unfortunately, Lady of the Haven, my one true love remains myself.”
…”At least,” she said, ”you don’t have to worry about rejection, Jace Wayland.”
”Not necessarily. I turn myself down occasionally, just to keep it interesting.”

Dessutom känns det som att det mesta från boken kom med i filmen. Nu var det ett tag sedan jag läste boken, men det jag minns var med i filmen iallafall. Jag kan förstås tänka mig att det kanske var svårt att hänga med i alla svängar om man inte har koll på historien sedan innan. Jag läste till exempel en recension i GP där recensenten påpekade just detta, men för fans av böckerna är det här absolut en väldigt lyckad filmatisering och City of Ashes (eller kanske Stad av Aska) är redan på gång.

/Mathilda

Matched

MatchedCassia has always trusted the Society to make the right choices for her: what to read, what to watch, what to believe. So when Xander’s face appears on-screen at her Matching ceremony, Cassia knows with complete certainty that he is her ideal mate… until she sees Ky Markham’s face flash for an instant before the screen fades to black.

The Society tells her it’s a glitch, a rare malfunction, and that she should focus on the happy life she’s destined to lead with Xander. But Cassia can’t stop thinking about Ky, and as they slowly fall in love, Cassia begins to doubt the Society’s infallibility and is faced with an impossible choice: between Xander and Ky, between the only life she’s known and a path that no one else has dared to follow.

En helt okej bok det här tycker jag. Även om jag inte fäste mig speciellt mycket vid karaktärerna, så var det intressant att läsa om själva samhället och hur det var uppbyggt. Jag tycker dock lite synd om den här stackars boken. Om jag hade läst den för ungefär ett år sedan hade jag troligtvis hade varit helt lyrisk och hoppat omkring, men det fullkomligt kryllar av dystopier inom ungdomsbokvärlden just nu och för att jag ska riktigt ska fastna för någon måste det vara något väldigt speciellt i dem. Matched var en bra bok, men den blir bara en i mängden för mig tyvärr.

Så nej, det blir ingen läsning av resten av böckerna i serien för mig.

/Mathilda