Jag fattar inte att jag sade det högt. Sanningen befriar inte. Den gör dig obekväm och generad och
försvarslös och röd i ansiktet och skräckslagen och livrädd och sårbar. Men fri? Jag känner mig
inte fri. Jag känner mig förjävlig.
Francesca börjar den nya terminen på en före detta pojkskola som precis öppnat sina portar för tjejer. Hon saknar fortfarande sina gamla vänner, och helt plötsligt har hennes mamma fått ett sammanbrott och kan knappt ta sig ur sängen. Inget blir bättre av att ansvaret för familjen läggs på Francescas axlar, och hon står till sist alldeles ensam. Men kanske finns stödet där hon inte anar det.
/Johanna
Bokgläntan 
Läste boken på engelska för ganska så länge sedan och älskade den. Marchetta är så otroligt duktig på att skriva fängslande berättelser. Roligt att den kommer på svenska, men tycker tyvärr inte alls om omslaget.